
Svenska flaggans ålder är man inte riktigt säker på. Det äldsta kända dokument där den har ett gult kors på blå botten, är ett vapenbrev från Gustav Vasa till sonen Hertig Johan år 1557.
Dock finns en gammal sägen att den Svenska flaggan tillkom när Erik den helige såg det gula korset på den blå himlen när han landsteg i Finland under det första svenska korståget år 1157. Han såg detta som ett tecken från Gud och gjorde det till sin fana. Problemet med den legenden är dels att det saknas samtida belägg för detta korståg, dels att det inte finns några bilder eller beskrivningar av den blå-gula fanan förrän på mitten av 1500-talet, det vill säga 400 år senare.
De blå-gula färgerna hade däremot under lång tid använts som svenska färger, bland annat i folkungaättens vapen som blev Magnus Ladulås kungavapen 1275, samt i tre kronor-vapnet. Den blå färgen var förr i tiden betydligt mörkare och den gula gick stundom i orange. I samband med 300- års jubileumet av Gustav II Adolfs födelse år 1894, infördes en Sverige flagga med ljusare blå och gula färger. Denna ändring gjordes, eftersom de förra färgerna i folkmun ansågs vara allt för dystra och nedstämmande.
Vår nu gällande flagglag antogs år 1982, och i den sägs bl.a. "att flaggans färg är ljust mellanblå på fälten och guldgul på korset". I modernare ordalag betecknas färgerna som blå PMS 301 och gul PMS 116.